2
Systemgränser och livscykelanalys
Systemgränser och terminologi
Systemgränser är ett sätt att systematiskt dela upp och synliggöra olika energiflöden och energianvändningar. Systemgränsen är den gräns i eller runt byggnaden som definierar vad som ska räknas in som tillförd energi till byggnadens drift. Systemgränsen kan sättas inom eller i direkt anslutning till den fysiska byggnaden, eller dras långt utanför byggnaden.
Val av systemgräns avgör hur byggnadens energianvändning definieras och olika systemgränser har för- och nackdelar. I följande beskrivs exempel på tre olika systemgränser för en byggnads energianvändning: nettoenergi, levererad (köpt) energi och primärenergi.
Nettoenergi
Levererad energi
Primärenergi
Systemgränsen nettoenergi är ett mått på det energibehov en byggnad har för värme, kyla, tappvarmvatten och apparater. Det vill säga den energi som direkt avges från de tekniska system i byggnaden för uppvärmning, komfortkyla, tappvarmvatten och apparater utöver det energitillskott som sker med passiv solinstrålning och interna värmetillskott från personer. Systemgränsen innebär att gränsen sätts inom byggnaden. Energi som återvinns inom byggnaden får tillgodoräknas, till exempel värmeåtervinning av ventilationsluft.
Fördelen med systemgränsen nettoenergi är att den beskriver byggnadens energibehov oberoende av vilka tekniska system som tillför energin eller var de tekniska systemen är placerade. Nackdelen är att den inte tar hänsyn till effektiviteten hos byggnadens installationer för produktion av kyla, värme och varmvatten. Exempelvis spelar det ingen roll om du har mer eller mindre energieffektiv värmepump, eller en elpanna. All energi värderas lika.
Systemgränsen levererad (köpt) energi är ett mått på den energi som levereras till byggnadens tekniska system för uppvärmning, komfortkyla och varmvatten samt belysning och apparater. Systemgränsen innebär att gränsen utvidgas till direkt anslutning till den fysiska byggnaden och omfattar även byggnadens system för energitillförsel. Förnybar energi på plats eller i närheten av byggnaden får tillgodoräknas.
Fördelen med levererad (köpt) energi är att den beskriver byggnadens behov av att tillföra eller köpa energi. Det är en systemgräns som fastighetsägaren kan ha kontroll och bestämma över. En nackdel med levererad energi är att omvandlingsförluster som sker i byggnadens interna anläggningar inkluderas medan de som sker i anläggningar utanför byggnaden inte räknas in. Begreppet särskiljer inte heller mellan olika typer av energitillförsel, exempelvis el eller värme.
Energihushållningskraven enligt BBR
Det är levererad (köpt) energi som är utgångspunkten för byggnadens energianvändning i Boverkets byggregler. Byggreglerna tillåter att energianvändning får reduceras med energin från sol, vind, mark, luft eller vatten som alstras i byggnaden eller byggnadens tomt, i den omfattning byggnaden kan tillgodogöra sig energin. Vidare exkluderar byggreglerna hushålls- och verksamhetsel ur byggnadens energianvändning.
Fördelen med att exkludera hushålls- eller verksamhetsenergi är att den kan vara svår att ställa krav på för fastighetsägaren eftersom den hanteras av brukaren. Nackdelen är att den kan utgöra en stor del av byggnadens totala energianvändning som då inte redovisas eller kravställs, vilket kan leda till att energieffektiviseringsåtgärder förbises.
Nackdelen med att endast den solenergi som byggnaden kan tillgodogöra sig får reduceras från energianvändningen är att det kan vara svårt att avgöra om energin används till det som ingår i Boverkets systemgräns, hushålls-/verksamhetsel eller levereras ut som såld energi.
I de nya byggreglerna (BBR 29) ska den köpta energin delas upp för olika energibärare och multipliceras med en viktningsfaktor för energibäraren.
Systemgränsen kan sättas också långt utanför byggnaden och inkludera energimängd som totalt går åt för att generera den energi som levereras till byggnaden, det vill säga primärenergianvändningen. Primärenergi definieras som energi från förnybara och icke-förnybara källor som inte har genomgått någon omvandling.
Systemgräns primärenergi omfattar energianvändningen i hela energikedjan, från utvinning av energiråvara till slutlig användning. För att beskriva hur mycket primärenergi som används för varje enhet av slutanvänd energi tillämpas primärenergifaktorer på den levererade energin till byggnaden.
Fördelen med primärenergi är att den tar hänsyn till all energianvändning, även energiförluster som sker utanför byggnaden. Nackdelen är att den är svår att bestämma och oenighet råder kring vilka primärenergifaktorer ska användas. En stor del av primärenergianvändningen beror dessutom på yttre omständigheter som snabbt kan ändras, det vill säga utanför vad fastighetsägaren kan ha kontroll och bestämma över.
Energihushållningskraven enligt BBR
Boverkets byggregler BBR 29 (gäller från september 2020) beskriver byggnadens energiprestanda uttryckt som ett primärenergital. Levererad energi till byggnaden (exkl. hushålls- eller verksamhetsenergi) multipliceras med viktningsfaktorer för olika energibärare.
Strategier för energieffektivisering
Systemgränsen kan påverka byggherrens val av strategier för en hållbar systemutformning både på lång och kort sikt vid uppförande av en byggnad. En bra riktlinje vid utformningen av en energieffektiv byggnad är att följa en prioriteringsordning till exempel enligt Energitriangeln eller Kyotopyramiden som den också kallas.
Utgångspunkt är att byggnader ska ha så litet energibehov som möjligt. Den grundläggande strategin för att minska energibehovet är att minimera energiförluster. Börja med ett välisolerat och tätt klimatskal, med få köldbryggor som möjliggör att energiförluster minimeras.
Ventilationsförluster minskas med värmeåtervinning av frånluftens värmeinnehåll. I lokaler gäller det ofta att minska kylbehovet genom att minska interna värmelaster från belysning, apparater och bra solavskärmning. Elbehovet kan minimeras med val av energieffektivare apparater, belysning och minskning av stand-by förluster.
Förse därefter byggnaden med mycket energieffektiva installationer för att säkerställa att byggnadens energibehov kan förses effektivt med en låg energianvändning. Här är det viktigt att välja energieffektiva värme-, kyl- och ventilationssystem såväl som energieffektiva pumpar, fläktar och kompressorer.
Dimensionering, teknisk isolering samt styrning och reglering av de tekniska installationerna är också viktigt för att uppnå en låg energianvändning.
Slutligen se till att den energi som byggnaden kommer att behöva kan förses med energikällor som har så låg miljöbelastning som möjligt, det vill säga använd förnybara energikällor i första hand. Använd därefter energikällor som har så låg miljöbelastning som möjligt.
Även om det viktigaste är att använd energi är förnybar så finns det vissa fördelar med den energi som genereras på byggnaden eller i dess omedelbara närhet. Fördelen är att fastighetsägaren har full kontroll på energikällan, att den verkligen är förnybar och att den vanligen är billigare än köpt energi.
Energi från förnybara källor
Tillförd energi till lågenergibyggnader bör i så stor utsträckning som möjligt vara förnybar, oavsett var den är producerad. Även förnybara energikällor har olika för- och nackdelar avseende miljö, ekonomi och tillgänglighet. Nedan ges en kort sammanfattning för några olika alternativa förnybara energikällor.
Energi från mark kan ses som lagrad solenergi. När solstrålarna träffar marken så värms den upp och en del av denna värme tränger ned i marken. Med hjälp av värmepumpar kan man höja energiinnehållet till temperaturnivåer som är användbara för både uppvärmning och varmvatten. Nackdelen med en värmepump är att den vanligen drivs med externt levererad el, vilken inte med automatik är förnybar. I vissa fall kan man använda värmen som den är och i andra fall kan den användas för kyla.
I Sverige producerades cirka 4 TWh energi i form av värme till fjärrvärmeverken från värmepumpar under 2019. Detta motsvarar cirka 1 % av den totala energianvändningen. Värmepumpar i fjärrvärmeverk använder vanligen spillvärme som värmekälla.
Bioenergi är i Sverige en stabil och tillförlitlig energikälla för förnybar produktion av el och värme. Biomassa kan ses som lagrad solenergi. Energiproduktion med biomassa fungerar väl i liten skala (värme) och i stor skala (el och/eller värme). Genom att använda biomassa i stället för fossila bränslen minskar man koldioxidutsläppen betydligt. Koldioxid släpps ut i atmosfären när biomassa förbränns, men när biomassa växer binder den koldioxid genom fotosyntesen.
Om biomassa hanteras på rätt sätt är det därför koldioxidneutralt på sikt. Men riktigt så enkelt är det inte. Produktion, transport och användning av biobränslen innebär aktivitet som släpper ut växthusgaser. Biobränsle är också en begränsad resurs.
Att använda biomassa för att producera el kan vara mindre lönsamt jämför med värmeproduktion.
I Sverige producerades med bioenergi 145 TWh i form av el och värme under 2019 vilket motsvarar cirka 26 % av Sveriges totala energianvändning.
Solenergi fås via direkt omvandling av solstrålning till el i solceller och värme i solfångare. Solenergi kan främst nyttjas under vår, sommar och höst i Sverige under dagtid och är beroende på molnighet. Solenergi har ett högt energiutbyte per area i jämförelse med andra förnybara energislag, exempelvis bioenergi, vind- och vattenkraft. Solfångare och solcellsmoduler kan dessutom integreras i byggnader. Solvärme är vanligen ett bekvämt och ekonomiskt komplement till en biobränslepanna, men ofta mindre ekonomiskt ihop med fjärrvärme eller värmepump.
Solenergianläggningar har väldigt låga driftkostnader och inga klimat- eller miljöpåverkande utsläpp i driftfasen. För närvarande är lönsamheten för solelanläggningar delvis beroende av regelverk och energiskatter.
I Sverige producerades cirka 0,7 TWh solvärme och solel 2019, vilket är mindre än 0,5 % av elanvändningen och cirka en promille av den totala energianvändningen.
Vindkraften är beroende av att det blåser, och om det blåser för hårt måste elproduktionen stoppas tillfälligt. Nya vindkraftverk byggs därför främst i områden med tillförlitliga och förutsägbara vindförhållanden. Fördelen med vindkraft i Sverige jämfört med solenergi är att det blåser mer vintertid än sommartid. Tack vare den stora reglerkapaciteten i svenska vattenkraftverk är det ingen större nackdel att elproduktionen från vindkraft är ojämn.
Det krävs stora investeringar för att bygga vindkraftsparker, men driftskostnaderna är låga. Vindkraft har i driftfasen inga klimat- eller miljöpåverkande utsläpp. Vindturbiner påverkar dock det omgivande landskapet och ger upphov till buller som kan störa närboende.
I Sverige producerade vindkraften cirka 20 TWh 2019, vilket är cirka 14 % av elanvändningen och cirka 4 % av den totala energianvändningen.
Vattenkraftverk ger stabil och storskalig elproduktion, men produktionsnivåerna är beroende av hur mycket nederbörd som faller. Vattenkraft fungerar även som reglerkraft eftersom produktionskapaciteten kan ändras snabbt för att kompensera olika användningsbehov eller för skillnader av till exempel annan förnybar produktion.
Det krävs stora investeringar för att bygga ett vattenkraftverk, men driftskostnaderna är låga och den ekonomiska livslängden är lång. Vattenkraft har i driftsfasen låg klimatpåverkan. Vattenkraftverk innebär dock stora ingrepp i landskapet och påverkar ekosystemen i berörda vattendrag samt djur- och växtliv i närheten. Ytterligare utbyggnad måste därför vägas mot andra miljöintressen.
I Sverige producerar vattenkraften cirka 65 TWh/år, vilket är cirka 47 % av elanvändningen och nästan 12 % av den totala energianvändningen.
Grundläggande begrepp
Effekt och energi
Energi kan vara lagrad på olika sätt; kemiskt i bränslen eller batterier eller mekaniskt i form av läges- eller rörelseenergi. Ett sätt att förstå skillnaden mellan effekt och energi är att betrakta ett stycke vedträ. Detta innehåller lagrad kemisk energi uppbyggd från solenergi genom fotosyntes. När veden eldas avges den lagrade energin i form av värmeeffekt till omgivningen under en viss tid. Antingen kan det ligga och pyra och avge lite effekt under lång tid eller så kan det brinna rejält med hög effekt under kort tid. Det är ändå samma mängd energi som vi har fått från veden.
I en byggnad gäller det att installera den effekt på en värmeanläggning så att den klarar att värma byggnaden en kall vinterdag, vilket ofta benämns effekt vid dimensionerande vinter utetemperatur. På motsvarande sätt bör kylanläggning klara den varmaste sommardagen. En byggnad som har låg energianvändning utslaget på ett helt år kan ändå ha ett stort behov av energi under de kalla dagarna på året. Om detta gäller många byggnader ställs stora krav på energiförsörjningssystemet som behöver leverera mer energi till många byggnader samtidigt. Det kan därför i ett samhällsperspektiv vara lika viktigt att spara effekt som energi och många energibolag har därför taxor där energin blir dyrare när en viss effekt överskrids.
Elenergi och värmeenergi
En viktig aspekt att tänka på är att el är mer högvärdig energiform jämfört med värme. Värme är jämförelsevis en lågvärdig energiform, med lägre värde desto lägre temperatur den har. 55°C varmt vatten kan exempelvis användas både till varmvatten och till att värma huset. 35°C varmt vatten duger bara till att värma huset. 20°C varmt vatten duger inte ens till att värma huset men det går att använda till att förvärma uteluft vintertid eller inkommande kallvatten som ska bli varmvatten. 1 kWh el kan alltså användas i fler applikationer än 1 kWh ljummet vatten.
Primärenergi och primärenergifaktor
Primärenergi definieras som det energiinnehåll som en naturresurs, exempelvis träd, kol, olja och uran, har och som inte genomgått någon av människan utförd konvertering eller transformering. Primärenergi kan beräknas med primärenergifaktorer för olika energislag. Primärenergifaktor är förhållande mellan primär energianvändning under energislagets hela livscykel och levererad energi till byggnaden. Bestämningen av primärenergifaktorer för olika energislag är komplex och kan göras med olika metoder. Att el och fjärrvärmens primärenergifaktor kan variera beror på att de består av en mix av olika energislag så som spillvärme, biobränsle, sopor, fossilt bränsle, vind och sol. Detta ska inte förväxlas med primärenergitalet i Boverkets byggregler som beskriver byggnadens energiprestanda uttryckt som ett primärenergital. Primärenergitalet utgörs av byggnadens energianvändning multiplicerat med viktningsfaktorer för energibärare, där energi till uppvärmning har korrigerats med en geografisk justeringsfaktor.
Energiomvandling och energibärare
Omvandling från energikälla till användbar energi sker i en anläggning som omvandlar källans energiinnehåll, det vill säga primärenergi, till användbar energi i form av el och/eller värme, samt i vissa fall kyla. Det kan vara allt från små anläggningar placerade i byggnaden till mycket stora centrala anläggningar. Exempel på små fastighetsanläggningar är solceller, biobränslepannor och bergvärmepumpar.
Vissa energikällor såsom biomassa är samtidigt en energibärare eftersom de levereras till byggnaden före omvandling till el och/eller värme. Andra generella energibärare såsom el och fjärrvärme kan ha sitt ursprung i en mix av olika energikällor. El och fjärrvärme är alltså inte en energikälla i sig utan bara en bärare av energi fram till byggnaden.
I dagligt tal pratar vi ofta om energiproduktion och energikonsumtion, men i verkligheten kan energi inte produceras eller konsumeras. Energi kan bara omvandlas från en form till en annan.
Avslutande kunskapsfrågor
Introduktion till LCA
Att kunna göra bra miljöval är en viktig del i ett hållbart samhälle. Miljövalen berör allt från enkla produkter och tjänster till större system och byggnader. Livscykelanalys (LCA) är en metodik som har utvecklats för att kunna hjälpa till med att göra bra miljöval. Livscykelanalys används för att beräkna och bedöma hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts eller systemlösnings livscykel, från anskaffning av råmaterial till slutlig kvittblivning, ”från vaggan till graven”.
LCA är en engelsk förkortning av Life-Cycle Assessment och ordet ”assessment” visar att det i en LCA skall ingå inte bara en faktabaserad analys utan även värdering. När det gäller värdering av byggnaders miljöprestanda kan LCA används för att till exempel jämföra miljöpåverkan mellan olika val av stomlösning eller olika markbeläggningsmaterial.
Viktiga grundläggande begrepp
För en rättvis jämförelse mellan olika produkter eller lösningar är det viktigt att de alternativ som utvärderas uppfyller samma funktionella nytta. Denna referensgrund kallas funktionell enhet. Den funktionella enheten är en kvantitativ beskrivning av produktens funktion och till vilken LCA-studiens resultat relateras.
Vid val av funktionell enhet bör produktens livslängd beaktas och vid jämförande LCA kan även andra viktiga funktioner som exempelvis, vilken belastning en takkonstruktion ska klara eller U-värde för en yttervägg, vara viktiga. Exempel på funktionella enheter för byggnader är ”1m² Atemp för en byggnad med en livslängd på 50 år” eller ”1m² boarea(BOA) under 100 år”
En systemgräns avgör vilka processer inom produktens livscykel som skall inkluderas i LCA-studien. Med hjälp av systemgränser sker en avgränsning av delar av livscykeln och en viss begränsning av dataunderlaget, vilket medför en förenkling av beräkningarna.
Allokering är en metod för att bestämma hur miljöpåverkan från en process eller verksamhet skall fördelas (allokeras) mellan olika produkter som processen ger upphov till.
Det kan vara fördelning mellan en huvudprodukt och en eller flera biprodukter eller mellan flera huvudprodukter. Exempelvis finns olika sätt att allokera emissioner för kraftvärmeproduktion mellan värme och el.
Koldioxidekvivalenter (CO2-ekvivalenter) uttrycker vilken klimatpåverkan utsläpp av växthusgaser har under en specifik tidsperiod (oftast 100 år) det vill säga dess växthuseffekt även kallad GWP (Global Warming Potential). Metan (CH4) är en 25 gånger starkare växthusgas än koldioxid på hundra års sikt och ett utsläpp av 1 g CH4 motsvarar därför 25 g CO2-ekvivalenter.
Utsläpp av 1 g N2O (lustgas) motsvarar 298 g CO2-ekvivalenter. Beräkning av möjlig klimatpåverkan i koldioxidekvivalenter blir:
CO2 · 1 + N2O · 298 + CH4 · 25 (g CO2-ekvivalenter)
Systemgränser för en byggnad
Vid livscykelsinventering av en byggnad inkluderas hela byggnadens livscykel i analysen, från ”vagga till grav”. En byggnads livscykel delas in i fem skeden: materialproduktion, konstruktion, driftskede, sluthantering och återvinning/återbruk.
I standarderna avgränsas en byggnads livscykel genom systemgränser. En byggnads systemgränser beskrivs utefter ett modulbaserat system, uppdelade i fyra moduler: A, B, C, D. Modulerna A, B och C är direkt kopplade till aktiviteter inom byggnadens systemgräns och beskriver byggnadens livscykel. Modul D är en separat modul, en frivillig del som har till syfte att beskriva nyttan relaterad till material-och energiåtervinning.
Systemgränserna för materialproduktion (modul A1-A3) inkluderar perspektivet ”från vagga till grind” för berörda processer av material och tjänster till materialproduktionen. Inventering av miljöbelastning innehåller följande processer:
- råmaterialutvinning
- transporter
- tillverkning av byggmaterial
Här används specifika indata från tillverkare om det finns (så kallade EPD-er), annars används generiska data.
Inventering av miljöbelastning under konstruktionen av byggnaden (Modul A4-A5) innehåller transporter till och från byggarbetsplats samt alla aktiviteter som rör byggandet, till exempel markarbeten, bearbetning av byggmaterial, byggbodar, hantering av byggavfall, tillförsel av värme eller kyla under konstruktionen.
Här används delvis generiska data och erfarenheter från tidigare liknande byggprojekt.
Under driftskede (modul B1-B7) inventeras alla processer och aktiviteter som berör byggnadens planerade användning, exempelvis energi- och vattenanvändning, planerad skötsel, utbyte och reparation inom planerad installations- eller byggprodukts livslängd, renovering.
Det finns generiska indata som kan användas i analysen tillsammans med uppgifter om krav på husets energiprestanda samt indata från liknande byggnader som redan är i drift.
Under sluthanteringen (modul C1-C4) inventeras alla processer och aktiviteter som berör byggnadens rivning och isärmontering, transport till avfallshantering, avfallshantering och sluthantering. Det finns generiska indata som kan användas i analysen.
Återvinning och återbruk (modul D) tillhör inte byggnadens livscykel utan ligger utanför systemgränsen. Det är ett frivilligt steg att ha med i en byggnads miljöbedömning och ska vara tydligt separerad från miljöbedömningen i modul A, B och C.
Här kan olika scenarier redovisas för vad som kan hända med materialet efter rivning.
LCA-metodik
För att ta fram en produkt eller en byggnad används olika resurser i form av material och energi samtidigt som processen ger upphov till olika utsläpp. En viktig grund i en livscykelanalys är att inventera alla flöden in och ut under produktens samtliga skeden. En modell tas fram som innehåller alla delar som ingår i produktens livscykel. Material- och energiflöden inklusive alla utsläpp till luft, mark och vatten ska finnas med.
Under alla skeden i livscykeln används olika resurser. Att producera material från naturresurser har oftast en högre miljöpåverkan än att utgå från återvunna material.
Till resursanvändningen hör inflöden av:
- material från naturen eller material från återanvändning, återvinning eller energiåtervinning.
- förädlade produkter som exempelvis fönster eller träreglar
- användning av primär och sekundär energi från förnybara och icke-förnybara källor
- vattenanvändning.
Under alla skeden i livscykeln kan emissioner till luft, mark och vatten uppstå. Exempel på utsläpp är koldioxid, svaveldioxid och kväveföreningar från förbränning av fossila bränslen eller olika tillverkningsprocesser som förädling av råolja till olika produkter eller läckage från gödsling.
För att kunna göra en miljöpåvekansbedömning grupperas sedan emissionerna och dess miljömässiga betydelser kategoriseras.
Vanliga miljöpåverkanskategorier i en LCA är:
- klimatpåverkan
- försurning av mark och vatten
- övergödning
- bildning av marknära ozon
- ozonnedbrytning.
I en livscykelanalys analyseras även den avfallsgenerering som processen lämnar efter sig i samtliga skeden.
För att minska miljöpåverkan bör det beaktas om processen kan utformas så att det avfall som produceras kan återbrukas i större omfattning.
Livscykelanalysens fyra faser
Hur en LCA ska genomföras, kommuniceras och tolkas beskrivs i en internationell standard. Standarden avser att göra livscykelanalyser mer likvärdiga och delar in en livscykelanalys i fyra faser.
I målbeskrivning och omfattning anges vilket syfte analysen har, vilken fråga som skall besvaras och hur resultaten skall användas. Målbeskrivning och omfattning avgör nivån på detaljer som krävs för indata som ska användas i beräkningen.
Systemavgränsning, funktionell enhet, antaganden, allokering, valda kategorier för miljöpåverkan och tolkning ska anges.
Inventeringsanalysen (LCI) är en inventering av data för in och utflöden för det studerade systemet. Inventeringsanalys betyder upprättandet av en livscykelmodell och beräkning av alla utsläpp till mark, vatten och luft, alla uttag av naturresurser och generering av avfall under livscykeln. De insamlade inventeringsdata kan vara specifika för en viss produkt eller ett byggnadsverk eller generella, dvs. baseras på medelvärden för flera olika produkter eller byggnadsverk.
Databaser har utvecklats som innehåller inventeringsdata om produkter och andra grundläggande tjänster som krävs vid en livscykelanalys. Leverantörsspecifika data bör används i så hög utsträckning som möjligt.
Boverket tillhandahåller en klimatdatabas för beräkning av klimatpåverkan i byggskedet. Denna finns på Boverkets hemsida.
I miljöpåverkansbedömningen (LCIA) översätts resultatet från inventeringsanalysen genom klassificering och karaktärisering, för att underlätta bedömningen av den miljömässiga betydelsen. Data från inventeringen sammanställs i olika miljöpåverkanskategorier. Till exempel klassificeras emissioner av svaveldioxid och ammoniak under miljöpåverkanskategori försurning och miljöpåverkan redovisas som svaveldioxidekvivalenter.
Emissioner av ammoniak bidrar även till övergödning och under denna kategori redovisas miljöpåverkan som fosfatekvivalenter. Utsläpp av olika växthusgaser bidrar till klimatpåverkan och redovisas som koldioxidekvivalenter.
Vid resultattolkningen sammanfattas allt underlag från det tidigare analysarbetet för att diskutera slutsatser, rekommendationer och beslutsfattande i relation till studiens definition av mål och omfattning.
I vissa fall genomförs en tolkning direkt efter inventeringsanalysen, dvs utan LCIA-fasen, och det blir i så fall en så kallad livscykelinventeringsanalys, en LCI-studie.
Resultaten från en LCA är inte en ”absolut sanning”, men en mycket god vägledning. För att kunna tolka informationen korrekt och vara kritisk vid tolkning av en LCA-rapport är det viktigt att förstå vad en LCA innebär.
Först och främst finns det inget sådant som självständiga LCA-resultat utan endast LCA-resultat i förhållande till en måldefinition med ett specifikt syfte. En LCA försöker besvara vissa speciella frågor och metodiken väljs för att besvara de frågor som ställts.
Resultatredovisning
En LCA hjälper till att visa var i processen som den största miljöbelastningen ligger och därmed kan mer kraft läggas på att minimera miljöpåverkan från det steget.
I exemplet visas klimatpåverkan från utvinning av råvaror fram till sluthantering av en byggnad. En lågenergibyggnads stora fördel är låg energianvändning under driftskedet vilket leder till lägre miljöpåverkan. Materialproduktskedet blir då allt viktigare att fokusera på med bra val av byggprodukter som har låg miljöpåverkan.
Riktlinjer för LCA
Verktyg och beräkningsprogram för LCA analyser
Lagen om klimatdeklarationer
Från 2022 gäller lagkrav på att upprätta en klimatdeklaration vid uppförande av en ny byggnad. Syftet är att på sikt minska klimatpåverkan från byggandet genom att synliggöra och öka kunskapen om klimatpåverkan. En klimatdeklaration redovisar klimatpåverkan från byggnaden under byggskedet och inför slutbesked ska byggherren registrera klimatdeklarationen i Boverkets klimatdeklarationsregister.
En byggnads livscykel delas in i flera skeden, från materialproduktion till återvinning och återbruk. Klimatdeklarationen omfattar endast byggskedet, dvs. modul A1-A5.
Klimatdeklarationen ska omfatta byggnadens klimatskärm, samtliga bärande konstruktionsdelar samt innerväggar.
Vid framtagande av klimatdeklaration är det tillåtet att använda generiska data från Boverkets klimatdatabas eller specifika klimatdata för byggprodukter enligt tredjepartsgranskade EPD:er. För energi och bränsle måste klimatdata från Boverkets databas användas.
Avslutande kunskapsfrågor
Föregående sida
